Fullt upp…

Nu har det gått lite för länge sedan jag skrev sist igen, och det har hunnit hända ganska mycket sedan sist. Mischa Freund har varit här en gång till och haft träningar. Jag förstår inte hur han bär sig åt; oavsett hur bra väder det har varit innan lyckas han pricka in den regniga helgen… Och att åka vagn när det regnar är kallt; det tycker till och med jag. Men även om det är mycket att göra och kallt, så tycker jag att det är kul när det händer något som inte riktigt är vardag, och det är förstås intressant att se också. Jag var maratongroom igen, och det var ganska mycket maraton den här gången; först med två vanare hästar och Wanita (första gången maraton, andra gången fyrspann) och Bravour, och sedan i princip  tävlingsspannet. Unghästarna fick förstås ta det mycket lugnare, men även med de äldre hästarna hanlade det om kontroll. Det hjälper ju inte att köra fort på tävling om man fastnar…

Attila har åkt tillbaka till Ungern och kommer inte tillbaka; mer jobb för mig och Eliska men faktiskt lite skönt att inte behöva hålla ordning på honom hela tiden… Problemet är väl egentligen mockningen, men det verkar också lösa sig nu. Det ringde en tjej i tisdags och vill börja jobba i stallet. ”Perfekt”, sa frau Harm, ”Du kan börja imorgon” De bestämde att hon skulle komma vid halv nio, så Mareike väntade. Och väntade. Och väntade. Men ingen kom, ingen hörde av sig och ingen här har hennes telefonnummer… Men som sagt verkar det ordna sig i alla fall. (Jag har inget emot att mocka, men man sk ju hinna med hästarna också.)

Dessutom har det snöat här. Bara blötsnö, och de är nästan borta igen, men det har snöat!

I dag körde Mareike fyrspann på morgonen, efter att jag var klar med fodringen. Planen är att Bravour ska g som förlöpare nästa år, och han är ju ite så mycket körd i fyrspann. Dessutom blir han ganska het när det är fler hästar och förlöparna drar ju inte vagnen, de ska mest bara se fina ut i dressyren, så han behöver öva… Men i dag kunda han skritta flera varv både i börja och slutet utan problem, och Mareike började också med öppna; Sunrise (som också var förlöpare) kan ju redan allt eftersom hon är ridhäst också, och dessutom tävlade förra året, och Bravour var också fin efter ett tag, när han förstod vad det gick ut på.
Jag hann rida Sepp också före lunch, och efter lunch hjälpte jag först Eliska med treåringarna Alvaretta och Las Vegas (håller i när hon hoppar upp, och står sedan i mitten med en pisk utifall att), och red Tango, plockade iordning i stallet och fodrade, och så var den dagen slut…

Det är inte länge kvar tills jag åker hem över jul heller; den 16/12 går bussen från Lübeck, och sedan är jag ledig två veckor. Det ska bli skönt, även om jag förstås kommer att jobba en del hemma också.

Försökte lägga upp en bild från tävlingen också, men datorn ville inte och jag vill sova. Men vi hörs!

Lentföhrden, Preis der Famillie Josef Wulff- tävlingsdags för mig!

Så var det dags. Den här veckan har ägnats ganska mycket åt programridning med Mareike, inte minst sedan hon insåg i måndags att jag hade fått fel program…
I morse var jag i stallet typ tjugo i sex oxh fodrade, och knoppade och fixade det sista med hästarna. Jag fixade det mesta igår, men förutom knoppning, borstning oh förstås svarta hovar så hade vi lite kvar att packa (till exempel behövde ju Eliska ha en sadel att rida i igår eftermiddag). Det gick fortfarande inte att knoppa pannluggen på Tango, men jag kunde stå på en pall!! Han krånglade bara lite om de två knopparna nämast öronen, men enorm skillnad mot Riesenbeck i somras, när ha stod på bakbenen, jag hände i manen och Mareike i gimman… Fast jag börjar fortfarande närmast manken på honom.

Vi var ute i god tid och kom fram först till tävlingsplatsen. Det är mycket här som fungerar annorlunda mot i Sverige. Ryttarmeddelandet kommer på posten, och startlistorna får man en timme innan klassens startar och fasta starttider finns bara i lite högre klasser. Startlistorna var inte klara när vi kom, så vi fick vänta (fast det fanns en bra cafeteria med varm choklad).
Eftersom det var hela 38 starter i min klass (som inte alls är så prestigefylld som namnet antyder), så skulle vi rida två inne på banan samtidigt, och jag och Do Marina skulle rida i andra paret, så vi lastade ut direkt, och jag börjde rida fram. Hon kändes ganska fin och avslappnad i slutet av framridningen, och likaså när vi red in på banan, men sedan… Sedan, när speakern upplyste publiken om vilka som var innen på banan sprakede till gansla ordentligt i högtalarna. Do Marina blev rädd, och vi höll på att preja det andra ekipaget innan jag fick stopp. Vi hann rida några varv på en volt framför domaren och närmast högtalarna innan det var dags för start, men hon var fortfarande spänd.
När man rider programmet två och två går det till så att man ställer upp jämte varandra vid X och hälsar. Sedan ber domaren det ena ekipaget göra en framdelsvändning så att det står vänt åt andra hållet, och så rider man programmet åt varsitt håll (och håller till höger när man möts, även om amn kommer från vänster varv…). Vi fick förstås göra framdelsvändningen, och det är väl tur att den inte ingår i bedömningen… Annars gick det mesta bra, även om hon fortfarande var spänd, med travinslag i skritten och en mindre bra övergång frän skritt till galopp. Det som kändes bra var att jag red ändå; annars är det ju lätt att fastna i handbromsen om de är lite spända. Vi fick 5,5. (Inte ens bedömningen är densamma som i Sverige, här får man ett betyg för hela programmet, istället för en poäng för varje bedömningsgrupp.)

Efter ritten bytte vi häst påtransporten på en gång, och när det var klart trodde Mareike att jag hade ungefär 35 minuter kvar till start, men det visa sig vara ganska mycket mer; först var det tre par kvar och sedan var det fem… Tango kändes i alla fall fin och framförallt avspänd på framridningen; jag hade trott att han nog skulle vara lite stissig på tävling, men ingenting. Själva programmet kändes också bra (vi slapp dessutom framdelsvändningen); inga direkta missar men spårade inte riktigt hela tiden i galoppen och lite sådant. Vi fick 5,8.
Vi var inte placerade, så jag skrittade honom på framridningen medan Mareike bytte till till tävlingskläder, och sedan red hon båda hästarna i nästa klass, där hon kom femma på Do Marina. (Den klassen vanns av Bo Kristofferssons dotter på en fin isabellponny). Vid det laget hade klockan hunnit bli två, och alla var hungriga, så vi lastade hästarna,, och gick upp och åt lunch innan vi åkte hem igen.

Väl hemma ar det lagom att ta hand om hästarna, göra ”inhalation” med Sepp, plocka ur bilen och fodra. Men det har varit en rolig dag, och jag är nöjd; med tanke på högtalarljuden och att det här var första tävlingen i Tyskland, första tävlingen på ett år för mig och första tävlingen med de här hästarna. Jag har ingen aning om när det blir nästa gång, men inte före jul i alla fall (Och jag åker ju snart hem, dessutom).

Och jag fick faktiskt en rosett; Mareike gav mig sin efersom hon tyckte att jag skulle ha en från första tävlingen i Tyskland.

Det drar ihop sig…

Det är inte klokt vad fort tiden går! (Jag vet att det är en klyscha, men som någon sa i en film jag så nyligen ”Det finns en anledning till att klyschor blir klyschor”.) Det är bara tre vekor tills jag ska åka hem över jul, och så kommer jag tillbaka hit igen strax före nyår. Det ska självklart bli jäteskönt att komma hem, men två veckor utan hästar, hur ska det gå..?

Något annat som också närmar sig är tävlingen; i övermorgon är det dags! Det är en hel del som är annorlunda med att tävla i Tyskland. För det första får man ha spö på de allra flesta tävlingar. Dessutom rider man två och två innen på banan, om det är för många startande, och med två domare. (Vilket det är i min klass.) Då stller man upp på varsin sida om X, hälsar, och sedan får den ena ryttaren order om att göra en framdelsvändning så att den står vänd åt andra hållet, och rider programmet med början mot A istället.
Jag skulle rida programmet för Mareike i måndags, men då visade det sig att jag hade fått fel program, från den nya programboken som börjar gälla vid årsskiftet, så det var bara att lära om. Men det gjorde inte så mycket, för det gamla programmet är roligare än det nya som jag fick först. Det heter A6, och innehåller 10 m-volter i trav, övergångar mellan skritt och galopp, mellantrav under lättridning, ökad galopp (tror jag), överstrykning i galopp och ryggning. Så lite annorlunda än i Sverige. Dessutom måste man ha tyglarna på höger sida halsen, jag har haft dem på vänster så länge jag har ridit och det känns jättekonstigt att byta, men det är väl bara att vänja sig… Annars har båda programridningarna gått hyfsat bra, så nu ska både jag och hästarna hålla ordning på nerverna också.

Förutom programridningarna har jag ridit lektion för Gert både i måndags och idag. I måndags red jag Do Marina. Vi jobbade mycket med övergångar mellan skritt-galopp och sedan halt-galopp (förutom det vanliga med sitsen och lösgjordheten) för att verkligen få igång bakbenen, och det gick ganska bra. Idag red jag Tango, som var rätt stel från början (Mareike red igår, kanhända hade han lite träningsvärk?) men fin på slutet. Det inebar förstås en massa lösgörande arbete (på volten och åttvolten i skritt och trav, och dels ”crossing”, dvs att hans ska trampa framför och förbi med inre bak och så att hela tiden sträva efter att halsen ska bli längre (utan att han får sträcka ut sig, förstås)), och sedan jobbade vi med halvhalter. Och jag kan inte säga tillräckligt många gånger hur glad jag är att jag (det var ju mitt förslag att jag skulle rida för honom) har hittat en tränare till som är så noga med basic, så att det inte bir cirkuskonster av det hela…

Annars är det mesta som vanligt. Om någon vecka kommer det en ny häst, en treåring som Mareike och Andrea köpte när de var iväg i helgen. Dessutom är tyskakursen snart slut, lite trist men samtidigt ska det bli skönt att få lite mer tid de kvällarna. Sista gången är det meningen att vis ska ta med oss något ätbart från våra hemländer, så jag ska baka lussekatter i helgen!

Vi hörs!

 

”Ensamma hemma…”

I dag har det varit en ganska lugn dag; morgonfodring, utsläpp, mockning (Nio boxar, jag kommer att bli bekväm på mockningsfronten. Men jag klagar inte!), och så rida Sepp och göra inhalation samtidigt med en del småplock innan det var dags att ta in hästarna igen och fodra lunch. På lunchen åkte jag till Bad Segeberg för att köpa nya sporrar, och lyckades hitta till ridsportbutiken efter att ha stannat och frågat om vägen(!), på tyska förstås. Eller ja, jag frågade väl mer efter en gata att skriva in i GPS:en, men ändå. Det var på tyska i alla fall!

Efter lunch hann jag lagom med att rida Tango (vilket gick helt ok, verkar ha tagit mig upp ur förra veckans svacka i lagom tid till tävlingen, peppar, peppar) innan det var dags att byta om och åka på tyskakurs. Nu håller vi på med bla oregelbundna verb (sein, haben och werden), men läxan till på tisdag består av en text med massa familjeord, ett antal ord som vi redan har haft som glosor, fast nu i plural (Kan någon förklara varför det ska vara så krångligt?), och så en masa räkneord och ordningstal. Dagens höjdpunkt var annars när alla skulle säga tex syster, dotter etc på sina egna språk, och frau Knolls min när jag sa ”föräldrar”.  Svenska är visst inte heller något lätt språk…

Mareike och frau Harm är i Holland över helgen, så jag är även lite hlavt hundvakt…

Och om det är något ni undrar över eller så, så fråga gärna!

Vi hörs!

 

Körträning och trasiga sporrar

Phu, har varit ledig idag, och jag får nog säga att det var ganska välförtjänt… Måndag och tisdag den här veckan har Michael Freund varit här och haft träningar. (Och om någon inte skulle ha hört talas om honom har han vunnit i princip allt som går att vinna med fyrspann) I måndags skulle Mareike köra först paret, Sunrise och Bravour, klockan halv nio, så vi spände för en halvtimme innan, vilket i sin tur innebar att jag började fodra ungefär tio över sex. Eliska var dessutom ledig i måndags. Sedan gick hela dagen i ett kör; göra iordning hästar som skulle vara klara i tid, möta upp Mareike för att kunna följa mednär hon skrittade av, ta hand om hästarna efteråt, släppa ut och ta in i hagen (även privathästarna, som Attila hade glömt ute), fodra, och så tog jag en massa (ca 750 närmare bestämt) kort på en av fyrspannsträningarna. Dock inte med min kamera… På kvällen åkte alla kuskar som var med och tränade och deras groomar (inklusive mig och Attila) och Micha till den Alte Bahnhof. Det är en restaurang (men före detta järnvägsstation) som ligger inte då långt härifrån,  och vi åt middag där. Jag åt vildsvin med potatis och sås, svamp och brysselkål, och så fruktsallad med glass till efterätt; väldigt gott!
På tisdagen började första träningen kvart över åtta, men då jobbade Eliska också, så jag behövde inte fodra först, utan kunde gå ner i lagom tid för att hinna göra iordning första paret hästar. Annars var det full rulle även på tisdagen; Mareike körde ett par och ett fyrspann på förmiddagen och två  fyrspanna på eftermiddagen. Vissa hästar gick förstås två gånger, för så många har vi ju inte, och Do Marina fick till och med gå tre, eftersom Sepp, trots ”inhalation” (se tidigare inlägg) inte verkade helt hundra, så hon ville inte ta ut honom igen. Första fyrspannet efter lunch var maratonträning, så då fick jag vara med hela tiden och grooma; det är inte riktigt klart hur det kommer att bli på tävlingarna nästa år, och hur som helst är det ju bra om jag har övat lite. Mareike körde det vanliga maratonspannet (Sepp, Do Marina, Sunrise) förutom att Cash var utbytt mot Zamba. Zamba är bara sex år och har förstås inte tävlat jättemycket, och de tävlingarna han har varit på har han främst gått i dressyren. Micha tog även över tömmarna en stund, så jag har groomat åt hoinom, det ni!
I sista fyrspannet var Wanita med som stånghäst; första gången för henne, men hon skötte sig jättebra. även när karbinhaken på Tangos ena draglina (han gick som vänster förlöpare) gick sönder (!) under framskrittningen… Mareike ringde efter sin mamma, som kommed en reserv, och som sagt höll sig hästarna lugna som tur var. Annars är det ju så att händer det något när man kör, och särskilt med så många hästar, så är det risk att det händer väldig mycket… Och jag vet inte hur karbinhaken kunde gå sönder, för allt dubbelkollas i samband med att vi spänner för.

I dag har jag som sagt varit ledig, och så ridit lektion på Do Marina. Det gick mycket bättre än sist, som tur var, eftersom jag hade börjat bli något nervös med tanke på att det bara är lite drygt en vecka till tävlingen. Jag fick jobba extra med sitsen, och så ganska mycket övergångar mellan galopp och halt, och fattningar från halt. Och! Jag tror att det här är första lektionen som han inte har sagt ”Don’t pull” en enda gång!

I stallet efteråt kände jag plötsligt att något hängde och dinglade runt min fot. Det var ena sporren som hade gått av på mitten, i själva metallen. Så imorgon måste vi försöka hitta till ridsportsbutiken i Bad Segeberg på väg hem från tyskakursen (som förresten mycket lägligt var inställd i går), för jag måste ha nya sporrar. Nu: tyskaläxa!

Kom ihåg att rösta på Rolf-Göran Bengtsson till Jerringpriset!

Gäslicens- check

Hej! Nu var det alldeles för länge sedan jag skrev igen, men faktum är att det inte har hänt jättemycket sedan sist. Eliska åkte hem i början av förra veckan för att hämta sin häst, och  blev kvar lite längre än planerat eftersom en av hennes andra hästar blev sjuok , men borde dyka upp här vilken sekund som helst nu… Det ska bli jättekul att se hästen också; den är e Gribaldi; en bror till Totilas med andra ord.

Det som faktiskt har hänt är att gästlicensen har kommit, äntligen. Tydligen så får tyska förbundet in så många ansökningar om gästlicenser att den hel del försvinner på vägen. Det svenska förbundet har i alla fall varit väldigt tillmötesgående och faxat pappren tre gånger, så nu ska jag bara få programmet också,; det känns som om det är hög tid att börja rida programdelar, det är ju bara några veckor kvar…

Sedan har jag förstås ridit lektion också, och jag tror att det fortsätter att gå framåt. Det handlar fortfarande mest om att kunna rida hästen riktigt lång och låg, sitsen förstås, och att inte dra i tyglarna. Låter kanske enkelt nog, men jag har någon dum reflex som gör att jag tar innerhanden aningen bakåt när jag använder innerskänkeln, och eftersom det ju tar 10000 upprepningar att göra något till en reflex och desto fler att lära om så lär jag få hålla på ett tag till. Men i alla fall känns det som om jag har kommit på hur jag ska spänna magmusklerna utan att ändra händerna något, och Tango kändes väldigt fin på lektionen igår.

Dessutom fortsätter förstås tyskakursen. Just nu håller vi på med verb, i presens, så det går framåt där med…
Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan jag skriver nästa gång heller; i början av nästa vecka kommer Misha Freund hit och ska ha träningar, så jag utgår att det kommer att bli fullt hus…

Auf wiedersehen!

Fjordinvasion och mer tyskakurs

Tyskakursen fortsätter. Vi var där igår igen, och jag tror att det går framåt. Efter att vi hade hälsat på varandra fick Soo-Lin (L:et uttalas R) Kim, som är från Sydkorea, gå fram till tavlan och skriva sitt namn med koreanska bokstäver; det såg synnerligen krångligt ut med europeiska ögon, och jag tror inte någon blev direkt sugen på att lära sig korenska. Men döm om min förvåning när jag sedan blev ombedd att gå fram och skriva mitt namn på svenska..! Jag pekade på min namnlapp och lyckades väl förklara att det skrivs likadant, och Frau Knoll blev uppriktigt förvånad över att vi använder det latinska alfabetet också i Sverige. Undrar om hon hade förväntat sig runor… Nej, ärligt talat, kursen är bra men lite koll måste man väl ändå ha när man tar sig an en sådan kurs…

Annars har det varit en lugn vecka. Eliska från Tjeckien kom i fredags, och jag får väl skam till sägandes erkänna att jag nog hade lite fördomar dår, eftersom Tjeckien väl inte precis är dressyrens högborg… Men redan första kvällen räkade vi komma in på vilken nytta man har av volter och att det inte är rörelserna som är viktiga utan att lösgöra och bygga upp hästen etc. Jag måste säga att jag är imponerad av henne; Tjeckien är ju dessutom ett ganska fattigt land så det kan verkligen inte ha varit lätt att ta sig till den nivån där hon är nu (vad jag har förstått det har hon tävlat medelsvår dressyr, men vet inte alls hur programmen ser ut i Tjeckien; hon vet helt klart vad hon gör när det gäller ridning i alla fall). Just nu är hon hemma och hämtar sin häst (som är e Gribaldi, en Totilas!), enligt planen ska hon komma tillbaka på lördag.

I söndags hade vi en väldigt lugn dag; det var tävling här och fjordhästar överallt, så vi fick ledigt på eftermiddagen eftersom det ändå var svårt att rida och longera med hästar överallt. Det var en lite ovanlig tävling, med både ridning, lastning, longering (just den biten var rätt underhållande), borstning och sadling (och domaren gick runt och lyfte alla hovarna och knackade under dem) och löshoppning. Dessutom var det loppis i ridhuset; jag köpte ett par bättre begagnade shortchaps att ha i vinter för att inte få snö i skorna.

I dag har jag varit ledig, men ridit lektion på kvällen. I dag red jag Tango, och i måndags Do Marina. Nu har jag fått börja titta mellan öronen istället (åtminstone ibland) för upp i taket, vilket är skönt eftersom jag ibland hade ont i nacken efter lektionerna innan… Men som sagt är det väldigt mycket fokus på grunderna; med Do Marina fick jag rida små åttvolter och vara väldigt noga med att inte styra med tygeln utan med skänklarna och sitsen (Gert red även sin häst samtidigt i måndags, så han visade lite emellan) och på Tango idag red vi bara på volten. Båda lektionerna gick bra; Do Marina kändes faktiskt lika fin i båda varven på slutet och Tango var väldigt fin speciellt i högergaloppen idag. På båda två gäller det att försöka få dem längre i halsen; körhästar blir ju gärna lite korta och höga i formen så det är extr viktigt att de verkligen rids långa och låga och kan sträcka ut överlinjen.

Dessutom kommer tävlingen all närmare, och det är inte klart med gästlicensen än; jag ringde till Svrf i går och bad dem skicka en kopia till av tillståndet, eftersom det tyska förbundet uppenbarligen fortfarande inte fått något…